Älgpasskryss
Från WiGo
En dag i skogen
Jag sitter på ett älgpass efter en mindre kraftledningsgata mellan Sågbo och Näverberget några kilometer sydväst om Björksele i Åsele kommun. Kraftledningsgatan omges av cirka 60-årig gran och tallskog. En lavskrika kommer ljudlöst och landar vid ett stycke älgfeta som jag satt upp. Den packar näbben full innan den försvinner in i skogen och lägger upp förråd för vintern.
Efter en stund är den tillbaka för att hämta ett nytt lass. Lägger de upp förråd på samma plats som i fjol eller har de rensat hårddisken från fjolårets uppdateringar? Man kan ju tänka sig vilken katastrof det blir om skogen avverkas under vintern, var finna maten då? Ett meståg drar förbi med talltita, blåmes, talgoxe och faktiskt dyker en trädkrypare fram uppefter en granstam vilket höjer trivsel-temperaturen flera grader. En tjädertupp landar i gatan och börjar äta blåbär, sneglar på ett par korpar som flyger över sökande nya slaktplatser. Korpen har ju många olika läten och jag undrar vad de olika lätena betyder. Finns det någon korpparlör? På långt håll kan man ta miste på en korp och ett hundskall. Storlommens olika läten kan jag höra nerifrån sjön.
En liten plog tranor passerar på väg söderut det stämmer nästan alltid att jag ser dem dra iväg första veckan i september. Större hackspetten har sin smedja två kraftledningsstolpar från mig. Jag kan se den tydligt i kikarsiktet bearbetande en grankotte. Jag får för mig att jag ska ta tid på hur länge den bearbetar varje kotte. Med förvånansvärd precision bearbetas varje grankotte ganska exakt tre minuter. Däremot varierar tiden för att hämta en ny kotte betydligt. Efter fem kottar och tjugoåtta minuter är hackspetten nöjd och drar iväg. Strax därpå dyker en spillkråka upp på stolpen, jamar några gånger och flyger vidare. Längre fram på förmiddagen när solen värmt en stund hör jag ”tjalatjompen” d v s gransångarens taktfasta melodi. Den verkar ju ha en andra sångperiod på höstkanten.
Om det passerade några älgar? Det vete fåglarna!
Sture Gustafsson

