Åsele kyrkby

Från WiGo

Kyrkbyn var landsbygdens centralort. Hit kom sockenborna för att gå i kyrkan, betala skatt, besöka marknaden och tinget och för att träffas. Kyrkstugorna ägdes av sockenbor som hade lång och besvärlig väg till platsen. Stugorna beboddes endast helgdagar och under marknadstid. Tidigare låg kyrkbyn i det område som nu är begravningsplats.

Flyttningen skedde efter en omfattande brand 1852. Man ansåg att den gamla bebyggelseplatsen låg för nära den på höjden ovanför belägna nya kyrkan, som invigts samma år.

På akvarellen från 1800-talets mitt syns också en del av den gamla kyrkbyn, med prästgården till höger och en äldre kyrkobyggnad till vänster. Den kyrkan stod färdig 1750, utvidgades och byggdes om 1779-80. Klockstapeln var från 1753.

Kartan från 1715 visar hur den äldre kyrkplatsen var disponerad. Området låg i direkt anslutning till älven och var inhägnad med en vanlig gärdsgård, eller skihaga. Entrén bestod av ett led, som gick i riktning mot den centralt placerade prästgården. På besökarens högra sida fanns prästgårdens åkrar och ängar och själva kyrkan.

På den vänstra sidan var handelsplatsen, med "Borgarebodar", "finnars huus" (de finska nybyggarnas kyrkstugor) och "lappkojor". Borgare, nybyggare och samer bodde alltså i skilda områden. De finska nybyggarna var betydligt fler än de svenska, varför de senare ej hade någon speciell benämning på kartan.

Tingsförhandlingar ägde rum vid kyrkan. I denna del av området etablerades snart en lappskola. Kartan visar platsens äldsta kyrka, som uppfördes 1648 och som tydligen var av rätt enkelt slag: 1741 menade en resenär från Stockholm: "...att hon mera liknade en hölada än en kyrka".