Örnbo

Från WiGo

Högt uppe på liden, ovan Gautsträsk, ligger den nu nedlagda fjällägenheten Örnbo. Hit kom mot 1860-talets slut nybyggaren Anders Jonsson och hans familj. Tillsammans byggde de upp gården och odlade marken. Äldste sonen Jonas Andersson övertog stället på 1890-talet och fortsatte utbyggnaden. Jonas bodde här fram till sin död 1952.

Örnbo stod öde fram till 1961, då lägenheten avsattes som domänreservat. Byggnaderna rustades 1972. Där finns nu bostadshus, ladugård och sommarladugård, samt lador och uthus. Det äldsta boningshuset är rivet.

Den första stugan var enkel.Den hade endast jordgolv första tiden. De avsågade träden blev kvar inne i huset, och stubbarna fick tjäna som sittplatser. Barnen i huset hade väldigt roligt åt besökare som försökte flytta stubbarna som de satt på.

Till närmsta granne fick man vandra fyra kilometer. För att sedan komma till kyrkan var det ytterligare fyra att gå. Sommartid var det förvisso möjligt att ro över sjön, men även den sträckan var fyra kilometer.

Här, ovan odlingsgränsen, odlades bara potatis. Boskapen var stommen i ekonomin. För att klara djurens foderbehov slogs myrar och ängar långt från hemmet. På gården hölls tre, fyra kor, några får och getter. Häst hade nybyggaren inte råd med. Jakt och fiske bidrog också till försörjningen.

1943 uppfördes ett kraftverk vid Bissanbäcken, en kilometer från Örnbo. För att få lov att ansluta sig måste man betala en andel på 100 kronor. Det var pengar som inte fanns, så elektriskt ljus installerades aldrig. Sin kraft hämtade Jonas Andersson i kyrkan. Trots det långa avståndet till byn, utan körväg, var det sällan han saknades vid en gudstjänst.