Clara, ett fall för fattigvården
Från WiGo
Clara som ville bestämma över sitt eget liv
I november 1874 skrevs en 28-årig kvinna in vid fattigvårdsanstalten i Flarkbäcken. Hon hade med sig sina två flickor, 3 och 1 år gamla. Den kvinnan ställde till bekymmer för fattiggården under kommande år. Efter fem år fanns hon fortfarande inskriven vid anstalten. Då hade hon fått ytterligare en flicka. Barnen var nu 7, 5 och 3 år gamla.
Tinget i Nysätra
I december 1879 var hon instämd till tinget i Nysätra med yrkan om fängelse eller placering på arbetsinrättning. Själv hade hon också stämt föreståndaren och hans hustru för misshandel. Myndigheten förträddes vid tinget av ordföranden i Nysätra sockens fattigvårdsstyrelse och kommunalnämnd, patron J O Rydin. Till sitt biträde hade han föreståndaren Zackarias Orre. Under rättegången, som hölls under två dagar, 3 och 5 december, hördes också förutom den anklagade flera Nysätrabor som kommit i kontakt med kvinnan, som hette Clara (efternamn och födelseby utelämnat).
Bakgrund
Fattigvårdsstyrelsen anförde; att Clara vid flera tillfällen avvikit från fattiggården. Hon hade varit olydig och stursk och vägrat att utföra de sysslor hon var ålagd att utföra. Ibland vägrade hon också att äta den mat som serverades. Hennes tal var grovt och hon var lösaktig, faktum var ju att hon hade tre oäkta barn. Clara hade ingen möjlighet att föra sin talan så länge hon fanns på fattiggården och hon berättar i tinget att hon måste befinna sig utom anstalten för att kunna göra en anmälan mot föreståndaren och hans hustru.
Själv anför Clara skälen till att hon avvek från fattiggården. Hon medgav att hon begivit sig från anstalten flera gånger, inte på grund av olydnad och sturskhet, utan för att hon vissa tider kunnat försörja sig själv. Hon bodde då ibland hos sin syster, som var änka efter Lars Gustaf Nilsson i Flarken. Änkan hade flera minderåriga barn.
Ibland bodde Clara hos bekanta i Ånäset. Av dessa människor hade hon också fått hjälp att göra anmälan mot föreståndaren. Misshandeln bestod i att föreståndaren gett henne stryk på bara kroppen och hans hustru hade dragit henne i håret. Misshandeln utlöstes sedan bonden Lars Johan Jakobsson i Flarken skjutsat Clara och barnen tillbaka till fattiggården. Hon hade enligt bondens vittnesmål levt ett uselt liv hos sin fattiga syster. Andra bönder i byn hade klagat över att Clara bettlat (tiggt) mat och kläder.
Förutom Lars Johan Jakobsson var också ogifta klädsömmerskan Lovisa Nilsdotter Bäcklund samt fattighjonen Nils och Anna-Greta inkallade som vittnen (fattighjonens efternamn är utelämnade). Rätten underkände fattighjonens vittnesmål bl a beroende på åldersskröplighet, men klädsömmerskans synpunkter beaktades. Hon hade vid tidpunkten för misshandeln arbetat på fattiggården och således sett vad som hänt.
Hur domen föll framkommer inte av tillgängligsa domstolshandlingar i Robertsfors kommuns arkiv.
Clara gifte sig 1883 med Lars Petter Johansson, Strandfors.
