Fäbodan vid Vormbäcken
Från WiGo
Väster om Fäbodselet i Vormbäcken, i småkuperad terräng, finns ett gammalt fäbodställe. Platsen är väl vald med ca 300 m till selet i öster och ca 200 m söder om en tjärn. På kullarna ligger husgrunderna och i sänkorna däremellan finns odlingarna. Många äldre har berättat om fäbodstället, men ingen nu levande person har vetat hur stor anläggningen egentligen var.
Innehåll |
Historia
Historien bakom denna anläggning är ännu okänd. Enligt den muntliga traditionen skall fäbodarna ha anlagts av Lidsträskborna, vilket inte har kunnat verifieras. Likväl kan det ligga en stor sanning i detta, eftersom det var just från Lidsträsk människorna, som insynade Björkås, kom. Vare sig i insyningshandlingar från Lidsträsk eller byarna Rökå, Rökåberg och Björkås finns något angivet, som skulle tyda på att det funnits ett fäbodställe.
Efterforskningar om anläggningens historia har inte nått längre tillbaks än 1880-talet. På kartan från 1883 över avittringen finns hela fäbodområdet tydligt utmärkt och två av huskropparna inritade samt rågångar, skogs- och ängsmark. I ”Förslag till Skattläggning och Områdestilldelning för Kronoskattehemmanen i Björkås, Rökå, Berg och Krono Nybygget Bergås uti Malå socken af Westerbottens läns lappmark; upprättad vid afvittring år 1886” anges att fäbodarna är gemensamma för Björkås samtlige byamän.
När så kartan över dessa byars skifteslag var klar 1892–93, alltså bara tio år efter den tidigare kartan, finns fäbodstället utmärkt endast som två områden med ”gammal linda”, det vill säga gammal åkermark, och inga huskroppar finns nu utmärkta.
Av detta måste man dra slutsatsen att fäbodstället nu var övergivet för länge sedan. Allt annat måste bli rena spekulationer om vem som uppfört anläggningen och när. En bra gissning är att detta kom till stånd någon gång i början av 1800-talet.
En annan idé, som verkar mer och mer trolig, ju mer man funderar kring våra byars historia, är att denna anläggning inte var ett fäbodställe från början utan en fast bosättning. Det hände emellanåt att vissa bosättningar aldrig insynades. Kolvheden, som ligger ungefär två kilometer väster om Fäbodarna, är ett sådant exempel. Ett annat exempel finns ungefär tre kilometer öster om Rökåberg. Kan det möjligen vara så att detta var den allra första bosättningen inom Rökåbygden? Var detta möjligen ett av ”Mittjäll-Ants” (Anders Mickelsons) första bosättningar?
Redan 1789 lämnade han Lidsträsk. Han hann ju insyna inte mindre än elva nybyggen under en tioårsperiod, och hur många han därutöver påbörjade är okänt.
En annan fundering kan vara varför Björkås inte bebyggdes omedelbart efter insyningen utan att det dröjde över 30 år innan man slog sig ner här. Kan man under tiden ha gjort ett försök till nybygge vid Vormbäcken? Men varför övergavs i så fall nybygget, och när? Var det allt för frostlänt? Var tillgången på uppodlingsbar mark för liten i närområdet? Ja, frågorna är många. Om detta var ett nybygge, som övergavs efter kort tid, är det logiskt att området senare användes som fäbod.
Husgrunder
Det märkliga med fäbodan i Vormbäcken är storleken. Här har påträffats husgrunder efter fyra bostadshus, lika många jordkällare, en bod samt ladugård. Dessutom kan man av spår i vegetationen ana att det funnits ytterligare byggnader, till exempel får- eller gethus. Fäbodanläggningar av den här storleken är inte vanligt förekommande i Västerbotten. Det är först nere i Hälsingland och Jämtland man finner anläggningar med fyra-fem fäbodstugor på samma plats.
På kullen längst i nordost finns två husgrunder, rester efter en bod och en ladugård. Där finns också odlingsrösen och ett mindre, uppodlat markområde. På kullen, närmare Fäbodselet, finns en husgrund och dessutom rester efter vad som möjligen kan ha varit ladugård, loge eller liknande. Av husgrundens konstruktion att döma antas detta vara det äldsta huset på fäbodstället. Tre av de återfunna matkällarna finns på den här kullen. Den sista husgrunden finns på en tredje kulle lite mer i söder.
Spår efter odling
I sänkorna mellan de tre kullarna finns två större uppodlade markområden. Här kan man fortfarande ana var potatislandet legat. Myllan är tjock och djup och tydliga fåror syns än.
Flera personer har berättat att det har funnits en stockhage runt hela fäbodstället. Av denna har dock inga rester kunnat återfinnas. Förmodligen har den blivit lågornas rov, använts till vedbrand eller som kolved.
Stigmarkeringar
Den gamla stigen, som gick från Kolvheden ut till Fäbodarna, finns fortfarande kvar. Visserligen har den nu avskurits av en ny skogsbilväg, som dragits fram förbi bostället Kolvheden, men kan ändå lätt följas. Utefter denna stig kan man även hitta en så kallad ”textning”, det vill säga bläckor som huggits in i träd för att utgöra stigmarkeringar.
Byaföreningen har röjt upp den gamla stigen till fäbodarna samt skyltat den ordentligt. Dessutom finns informationstavlor om fäbodområdet och en del andra intressanta lämningar i anslutning til stigen. Några husgrunder har också röjts upp.
Källor
Hä ska du vetta å hä väijt du: Boken om Rökåbygden och dess historia, 2005
