Gammåkern, Agnäs
Från WiGo
Gammåkern, medeltida gårdslämning i Agnäs by, Bjurholms kommun.
De äldsta skriftliga källorna om byn ”Annes” finns i dokumentet Gärder och Hjälper anno 1535. På Gammåkern vid Öreälven finns husgrunder som i alla tider ansetts vara byns äldsta bosättning. 2004 – 2006 undersöktes delar av husgrunderna och dateringar av träkol, näver och förkolnade växter visade att platsen beboddes redan under tidigt 1400-talGammåkern ligger på ett näs vid älvstranden på en platå av älvsediment. Den välbevarade gårdsplatsen innehåller synliga grunder efter ett bostadshus och en smedja. Grunden till bostadshuset är 16 meter långt och 6 meter brett och består av 2 rum med var sin spishärd av natursten. Mellan rummen, som är 5 resp. 6 meter långa finns en källargrop. Troligen är rummen byggda som separata stugor placerade invid varandra och med källaren mellan husen.
Vid denna tid var skorsten inte vanligt men i det östra rummet finns stora mängder tegel som kan vara spår efter en låg skorsten. Husets väggar syns idag som låga jordvallar, s.k. mullbänk, som hindrade kall luft att komma in under golvet.
Intill huset finns en avfallshög där rester efter ben, växtdelar, näver och bränd lera bevarats. Ben efter svin, hovdjur, fågel och fisk har hittats liksom växtdelar som visar att man odlat korn och bedrivit slåtter av våt- och torrängar. Ogräsväxterna tyder på att marken varit näringsfattig.
Spåren efter smedjan består av en stengrund, 4,5 x 4,5 meter stor och med en stor smideshärd i ena hörnet. Dessutom finns på gården en smideshärd utan synlig byggnad, kanske använd sommartid. Fynd av en tång har tidigare hittats och vid den arkeologiska undersökningen hittades mängder av slagg, järnfragment och spik. Fynd av ren koppar visar att smeden även tillverkat kopparföremål och varit både kunnig och mångsidig.
Mellan smedjan och bostadshuset fanns även spår efter en kolmila som daterades till 1400-tal. Vid järnproduktion är järnets kolhalt viktig för järnets kvalitet och milan hör därför troligen samman med metallhantverket. Milan är den hittills äldsta kända i länet.
En fosfatundersökning av hela gårdsområdet har visat att det troligen legat åkermark nära gården. Vid ett område med mycket höga fosfatvärden nära bostadshuset hittades syllstenar efter en byggnad som tolkats som fähus. Fynd av hästskor och hästskosöm tyder på att man har haft häst, och förutom grisar kan man även ha haft några kor. Fosfaterna visar var gödselstacken låg.
Gården Gammåkern är den bäst bevarade medeltida gårdslämning som hittills hittats i länet och som kan visar hur man levde under tidigt 1400-tal i vårt län. Undersökningarna har gjorts av Västerbottens museum och fosfatundersökningarna av Miljöarkeologiska laboratoriet vid Umeå Universitet.
