Hällnäs, bebyggelse
Från WiGo
Innehåll |
Tidig bebyggelse
Av Axel Granberg
Den första bebyggelsen i Hällnäs kom i huvudsak att gruppera sig runt omkring stationsområdet. Sydöst om stationshuset fanns en smedja som troligtvis användes som borrsmedja under banbyggnadstiden. När trafiken kom igång på järnvägen byggdes ”Järnvägshotellet”, (Stora Hotellet) på nedre sidan, vid pass etthundrameter väster om stationsbyggnaden. Vid samma tid byggdes i rågång med hotellet troligtvis samhällets första enskilda familjebostad, den så kallade ”Amanda Karlssons fastighet”. Karlsson var stationskarl och troligtvis också magasinkarl. Han var också den förste speditören för handlarna i Lycksele.
Nedanför järnvägen byggde Arvén sin villa, sedermera café ”Godt hem”. På övre sidan var banvaktstugan placerad. Smålänningen Karl Pettersson var den förste banvakten. En bit bortanför kom sedermera verkstadslokalerna att placeras. Hitanför banvaktsstugan byggdes banmästarbostaden som helt nyligen har flyttats ovanför Magasinsvägen.
Till vänster om den flyttade banmästarbostaden ligger Oskarssons fastighet. Den uppfördes 1923 av förrådsförvaltare Modin, ägdes sedan av en vid namn Öhman.
Därefter förvärvades fastigheten av trädgårdsmästare Einar Johansson. Han var den förste trädgårdsmästaren vid Hällnäs Sanatorium. Fastighetens nuvarande ägare heter Bengt Oskarsson.
I rågången med Oskarssons fastighet ligger före detta Bergstens fastighet. Han var den förste ordinarie postiljonen i Hällnäs. Gården uppfördes i början av 1880 och har sedan dess genomgått många öden. Den var vid tiden för Lyckselebanans byggande pensionat och skjutsstation och där hade ingenjörerna många glada fester, särskilt på valborgs- och midsommaraftnarna. Ägare under denna tid var disponent Ludvig Malm.
På tomten bredvid före detta Bergstens fastighet byggde disponenten Malm sin villa år 1918. Disponent Malm var anställd av bolaget Skogens Kol, som under de båda världskrigen köpte upp stora mängder av kol, ved och tjära. Han var även en av de större delägarna och den drivande driftern i det nybildade Ledåfors kraftverk och sedermera ombildat till Hällnäs Elektriska. Sonen Lennart äger nu villan.
Nästa fastighet tillhörde speditör Strömberg. Den var en gammal Västerbottensgård som troligtvis flyttats dit i början av 1890-talet i samband med stambanebygget. Det påstås att det var en skomakare som bodde där först.
Strömberg hade en omfattande speditionsrörelse. Det hände ofta på vintrarna att ett 30-tal forbönder var samlade på lastkajer för att hämta sina ”lass”. Lastkajer låg då på nordöstra sidan av bangården, även järnvägsmagasinet och Lyckselehandlarnas magasin låg på den sidan. Sommaren 1918 byggde Strömberg upp den nya gården som inte var helt inflyttningsklar när Strömberg dog året därpå. Änkan sålde då gården till ”stinsen” Persson.
Postverket hyrde lokaler på nedre planet för sitt postkontor, där det var placerat i med än 30 år. Hans dotter Herta gift Forsgren blev föreståndare för kontoret.
På den intilliggande tomten finns Hällnäs äldsta gård, byggår 1892. Den byggdes upp av en handlare vid namn Dahlkvist som kom från Vindeln. Han bodde kvar många år in på 1900-talet, sedan uthyrdes gården som bostad och här fanns även ett café under tiden för byggandet av Lyckselebanan.
Dahlkvist sålde sedan gården och tomtområdet till häradsdomare Johansson från Hjuken som där byggde upp en ny fastighet åt sin äldsta son, Johan Johansson, allmänt kallad ”Telefon-Janne”. Han hyrde ut lokaler åt telegrafverket och blev även stationens föreståndare. Därefter blev hans dotter Sigrid föreståndare och hon tjänstgjorde här fram till sin pensionering. Telefonnätet var då under stark utbyggnad och automatiserades några år därefter.
En broder till Sigrid, Knut Johansson äger nu gården. På det före detta Dahlkvistska tomtområdet kom gamla utfartsvägen från Sandsjöbyarna fram till gamla järnvägsövergången. Ett hundratal meter efter gamla järnvägsövergången vid utfartsvägen byggde snickaren Abrahamsson sin fastighet. Man inköpte ett skäl skattland av ”Kal-Kalsa”, det var både odlad jord och skogsmark. Abrahamsson flyttade emellertid från Hällnäs.
Nästa ägare blev skräddaremästaren Ekman som flyttade dit 1914 och där drev sin skrädderirörelse till sin pensionering. Sonen Rolf äger nu gården På södra sidan av Sandsjövägen d.v.s. mitt emot Ekmans gård byggde skräddarmästare Forsgren upp sin gård. Han var gift med en syster till fru Ekman. Nuvarande ägare är Tora Ståhl. Ett hundratal meter efter samma väg ligger även Augusta Johanssons gård. Nuvarande ägare P.A. Jonsson.
Nedre sidan av järnvägen
När Umeå Tjärexport AB hade byggt sin stora affärsfastighet på den nedre sidan av järnvägen, kom varu- och tjäraffärerna att utvidgas betydligt. Då anställdes som kassör en man vid namn Bengt Bredenberg. Bolaget byggde en tjänstebostad åt sin kassör på andra sidan järnvägen d.v.s. övre sidan. Det stora tomtområdet röjdes upp till ett vackert parkområde. Hällnäs Folketshusförening är sedan mitten av 1940-talet ägare till fastigheten.
Sågen
Vid sidan av Kvarnbäcken byggde Otto Holmgren sitt sågverk. Det var i samband med byggandet av Lyckselebanan. Han blev därmed stor leverantör av sågat virke till detta bygge. Holmgren drev sedan tidigare såg- och snickerirörelse i Lillsandsjön. Han tillverkade byggnadssnickerier, bl.a. fönster och dörrar, men han försåg även lantbruket med skakverk och kastmaskiner. Holmgren var en stor naturbegåvning speciellt när det gällde tekniska eller mekaniska problem. Han byggde bl.a. ett kraftverk för Lillsandsjöns behov 1918. Sågstugan byggdes senare om till 1½plansvilla. Slaktaren och smålänningen Pettersson ägde gården ett tag. Gösta Karlsson var siste ägare när gården revs för att bereda plats för vägen till nuvarande järnvägsviadukt.
Efter Lillsandsjövägen
Ovanför gamla sågplatsen byggde Henning Karlsson, son till ”Kal-Kalsa”. Karlsson sålde gården till Augusta Johansson, vars son Bertil Dahlnert bebodde gården. Därefter såldes den till Ragnar Odenhall och för tredje gången till nuvarade ägare Herbert Johansson. Hällnäs Missionsförsamlings bönhus byggdes 1925 på högra sidan om nuvarande Lillsandsjövägen. Primus motor i församlingen var då banvakt Andersson från Storsandsjön. (Vilken omnämnes senare i föreningssammanhang).
På vänster sida om Lillsandsjövägen mitt emot bönhuset ligger Karl Fjellströms fastighet som byggdes 1936. Nuvarande ägare är Edvin Eriksson. På övre sidan av Folketshusvägen ligger Evert Johanssons tvåplansfastighet (StorEvert). Den uppfördes 1948. Senare inköptes mera tomtmark och ett lastbilsgarage uppfördes. Längre fram efter samma väg i närheten av Kvarnbäcken byggde Knut Olovsson sin fastighet 1946. Änkan Ingeborg äger nu fastigheten.
Mitt emot Herbert Johanssons gård, på andra sidan av gatan ligger barnmorskan Fröken Frids fastighet. Hon bor fortfarande kvar still going strong, trots sina drygt 80 år. Ett hundra meter från Folketshusvägens vägskäl uppefter Lillsandsjövägens vänstra sida byggde Wilhelm ”Wille” Eriksson sin 1½ planare 1942 med bagarstuga i källarplanet. På grund av avflyttning såldes fastigheten till Halvar Karlsson, som bebodde den till sin bortgång. Nuvarande ägare är Mats Hansson.
Nedanför nuvarande vattenreservoaren byggde Anders Jonsson upp sitt arbetarsmåbruk. Det var nog inte så mycket för jordbrukets skull han tog småbruket det var nog mer för att få en bra och billig bostad för sin familj. Bostadslösheten var stor. Han kom senare att sälja småbruket och flyttade till Umeå. Nästa ägare blev Manfred Eriksson som är död men änkan bebor fortfarande gården. På högra sidan om vägen mittemot småbruket ligger Fritz Hanssons fastighet Den är flyttad från en mindre jordbruksfastighet uppifrån Ökbäck. Den benämndes "Lundmarksgården". Hansson ägde jordbruket en tid men utvecklingsmöjligheterna var små, så han köpte den nämna tomten och flyttad dit fastigheten. Han hade då redan anställning vid Järnvägen. Hansson dog i en magsjukdom och hans änka är numera omgift och bebor fortfarande fastigheten.
Ett hundratal meter ovanför Ökbäcksvägen ligger Karl Lindbergs torp. Gården ligger mittemellan gamla och nya Lillsandsjövägen. Uppfördes troligen i mitten av 1890-talet. Lindberg, även kallad ”Schåarn” var egentligen magasinkarl åt speditörerna i Hällnäs. Vad vi har funnit så var Karl Fjellström nästa ägare av torpet. Det är möjligt att några tillfälligt bodde på torpet till mitten av 40-talet då Hilmer Andersson köpte torplägenheten och gården byggdes om till barnrikehus. Efter honom kom Karl Persson från Gransjö att bli ägare till gården och nuvarande ägare är hans måg Karl Sandgren.
Från Folketshusvägen går en gata rätt genom Helge Holmgrens brädgård. Vid pass hundrameter från vägskälet ligger före detta Kalle Bergströms fastighet. I närheten av fastigheten byggde han upp en snickerifabrik för tillverkning av likkistor. Även begravningsbyrå ingick i verksamheten. Fabriken brann emellertid ned och byggdes senare inte upp. Helge Holmgren köpte upp tomten och fastigheten som tidvis använts som övernattningsrum för arbetarna vid sågen.
På berget på högra sidan av tvärgatan ner till Ekträskvägen byggde snickarmästaren Axel Johansson sin bostadsfastighet. I nedre hörnet av tomten byggde han upp sin snickerifabrik. Där tillverkades i första hand skidor. Sedermera blev det byggnadssnickerier till de byggnadsentreprenader han utförde. Samt inte minst de tusentals lingonlådor som där tillverkats.
I anslutning till Ekträskvägen ligger Arthur Johansson fastighet (även kallad ”DegeArthur”) Det var Arthur och hans tvillingbror Georg som uppförde tvåplansfastigheten 1922. Det var i samband med Hällnäs Sanatoriums byggnadstid. I gårdshuset byggde Arthur in ett snickeri för tillverkning av lingonlådor. Fastigheten helrenoverades för några år sedan och ägs nu av sonen Håkan Johansson.
Med f.d. Arthur Johanssons tomt gränsar f.d. fröknarna Dahlgrens fastighet. Den byggdes samtidigt med bröderna Johanssons. Där inrymdes matservering och en del uthyrningsrum, som naturligtvis hade samband med sanatoriets byggnation. Sedan den sista av fröknarna Dahlgren avlidit såldes sterbhuset till stationskarlen Olle Lindgren. Efter dennes död inköpte Helge Holmgren fastigheten som senare genomgick en fullständig renovering.
På nedre sidan av Ekträskvägen mot stambanan byggdes en rad fastigheter. Bland dem Konrad Fjellströms enplansvilla. Husen tillkom alla i samband med byggandet av Lyckselebanan och sjukhuset. Fjellströms fastighet ägs nu av Adolf Olovsson.
Hitanför Fjellström byggde Oskar Nilsson sin fastighet. Han var bror till Nilssönerna på Böjern. Han hade sin mesta sysselsättning vid sjukhuset. Men drev även grisuppfödning där han använde matavfall från sjukhuset. Efter Nilssons död bodde änkan och de yngsta barnen kvar till hennes frånfälle. Som sterbhus stod gården tidvis obebodd. Så småningom köpte Sixten Nilsson från Bergnäs fastigheten. Gården är nu fullständigt renoverad.
Gården hitanför Nilssons är en tvåplansfastighet och ägdes ursprungligen av en man vid namn Ernst Lindberg. Fastigheten uppfördes 1922 och det var troligen Ernsts mor Elma och hennes barn som uppförde den.
Tillsammans drev de en matserveringsrörelse under tid för sjukhusbygget. Elmas man hette Reinhold men förolyckades tidigt vid en järnvägsolycka. Ernst var även han järnvägsanställd men förflyttades till annan ort. Hans mor bodde kvar så länge hälsan tillät, sedan uthyrdes fastigheten under många år. Gården förvärvades för några år sedan av Fredriksson boende på Böjern. Han har låtit renovera den och den innehåller två moderna lägenheter som bebos av hans barn.
Närmast gamla järnvägsövergången ligger J.A. Eks fastighet,
På östra sidan d.v.s. ovanför Ekträskvägen ligger Helge Holmgrens Såg & hyvleri. Sågverket flyttades från den gamla sågplatsen vid Kvarnbäcken till nya området år 1923. Helge Holmgren övertog sågverket av sin far, Otto Holmgren och har under årens lopp utvecklat och moderniserat företaget väsentligt. Numera försiggår dock ytterst liten verksamhet vid anläggningen.
På den nedre hörnan av sågverksområdet i rågången med Karl Fjellströms fastighet, byggde Holmgren sin stora tvåplansvilla. Längre upp på tomten byggde han ett gårdshus med garageutrymmen och en lägenhet på övre planet. Härmed är området ovanför järnvägen,
Mitt i fyrvägskorsningen i det centrala Hällnäs låg Nybergs gästgiveri. Sedan Nyberg ansökt och erhållit gästgivarerättigheter sattes bygget igång, det bör ha varit 1892-93. Det byggdes i två våningar med gästrum på övre våningen, men vid större gästanhopningar användes även matsalen som liggplats. På den plats där vad vi i dagligt tal kallar Handelsbolaget nu ligger, byggdes uthuslängan. Den bestod av ladugård, färdstallar, foderlada, vedbod, förrådsbod m.m. Gästgiverirörelsen i Hällnäs var tydligen en vinstgivande affär. Gubben Nyberg blev med åren en förmögen man, bl.a. köpte han ett hemman på Brattåker på västra sidan av Vindelälven. Hemmanet var på ca 100 hektar och där byggde han en ny mangårdsbyggnad och en ny ladugård. De första åren var jordbruket utarrenderat, men sedan blev det sätergård med säterstinta. Ved och virke tog han naturligtvis från det stora skogsområdet.
Yngste sonen Manfred blev omsider ägare till både gästgiveriet och Brattåker. Under depressionen på 20-talet kom emellertid Nyberg på obestånd, detta berodde till en del även på att Lyckselebanan kom igång. Även Manfreds två äldre bröder fick sin del av kapitalet. Kalle köpte in sig som delägare i Luleå Bryggeri. Den tredje brodern köpte en sko- och skinnaffär i samma stad.
Frida Larsson
Nyberg hade även en dotter som hette Frida. Hon blev gift med en man vid namn Larsson. Nyberg såg att hans dotter var en bra affärskvinna och byggde därför upp en affärsfastighet åt sin dotter i sydöstra delen av sin stora tomt. Här drev hon affär ett antal år, men sedan mannen avlidit sålde hon affären och fastigheten till två kompanjoner som hette Eriksson och Landelin. Eriksson blev sedan ensam ägare till affären.
Frida Larsson flyttade till Vindeln och byggde Järnvägshotellet. Som hon senare med sonen som arkitekt ritade. Var hennes ättlingar
Under första världskriget blev handlare Eriksson en förmögen man, han var bl.a. i det närmaste hälften ägare till Hällnäs Elektriska. I slutet på 20-talet satsade han stora pengar på Krugeraktier, men när kraschen kom blev det ett hårt slag för hans ekonomi. Några år in på trettiotalet dog Eriksson men änkan drev verksamheten vidare. Hon anställde en man som hette Ohlsson som föreståndare för affären och ändrade om villan till pensionat.
Sedan sålde hon affärsfastigheten till makarna Forsberg som tidigare hade ägt Augusta Johanssons gård på över sidan av järnvägen. I den inköpta fastigheten startade Fru Forsberg syatelje och kortvaruaffär. Så småningom sålde Forsbergs och flyttade till Umeå.
Fastigheten köptes då av Axel och Miriam Johansson som flyttade sin sportaffär från före detta Arvéns fastighet till sin nyförvärvda. Han har gjort en helrenovering av bostadsdelen och det stora magasin och stallbyggnaden har rivits och ersatts med ett mindre gårdshus.
