Jörn, stationshus
Från WiGo
Innehåll |
Stambanan
År 1854 beslutade riksdagen att staten skulle bygga och ansvara för ett antal större järnvägslinjer – stambanor – genom Sverige. Direkt efter beslutet påbörjades stambanebygget från ändstationerna. Genom att undvika redan etablerade orter och förlägga stationerna i obebyggda områden skapades tillväxtcentra där stambanornas stationer blev knutpunkter för de statliga och privata järnvägslinjerna. På 1880- och 90-talen utbyggdes stambanenätet genom Övre Norrland.
Exteriör
Stationshuset i Jörn – dit det kungliga invigningståget anlände 2 augusti 1894 klockan 12.23 – är timrat i två våningar över en sockel av huggen sten. Helt i enlighet med tidens nationalromantiska vurm är byggnaden väl försedd med associationer åt det fornnordiska. Förmodligen fanns föreställningar om att detta särskilt lämpade sig i det av civilisationen oförstörda Norrland.
Detaljer
Panelarkitektur var det inte fråga om, i stället är det svarttjärade timret väl synligt på fasaderna. Fönstren är korsspröjsade. Dörr- och fönstersnickerier är målade i grönt med röda omfattningar. Såväl den dova färgsättningen som exponeringen av byggnadsmaterial och konstruktionsdetaljer är typiska drag för den nationalromantiska arkitekturstilen. Taksprången är kraftigt utskjutande över fasaderna. På det grönmålade plåttaket finns två skorstenar med utkragade krön. Gavelspetsarna och de många olika takkupornas nockar har dekorationer med fornnordiska motiv.
Kuriosa
I Sara Lidmans storslagna romansvit ”Jerbaneeposet” spelar stationen i Jörn en icke obetydlig roll.
