Janne Mårtensson

Från WiGo

Janne Mårtensson hade sina låtar efter sin fiolspelande far Mårten Jacobsson (1851–1917), Kvällträsk. Janne var jordbrukare vid sidan om sitt arbete som distriktstummare. På äldre dar var han verksam som jaktvårdspolis. Han ivrade för de gamla låtarna och deltog i de spelmansstämmor och spelmanstävlingar som f.o.m 1920-talet anordnades i syfte att hjälpa spelmansmusiken till fortlevnad.

Följande text och musikexempel är hämtade från en inspelning gjord den 4 maj 1954.^[1]  Den här och fler låtar efter Janne Mårtensson finns med i "Slatta fra Västerbottn, 415 spelmanslåtar samlade och kommenterade av K Gunnar A Karlsson och Siw Burman" Utgiven av DAUM år 1987.

Tolvskillingspolska

Janne Mårtensson:

– Jaha, nu är’e’Tolvskillingspolska. De’är från de gamla bröllopen, då dom dansa’me’brud’n för pengar å supen. Å de’va’ju de’vanliga, att de’va’nå’n tolvskilling; å de som var rik’och förmögna kunde ge hela riksdalern, men eljest så var de’tolvskilling, å därför så kallas polskan för Tolvskillingspolskan. Å polskan skulle inte spelas fick icke spela mer än en repris för varje dans, för då blev’e’för långsamt för dom som vänta’på supen.– Så var de’slut. Då fick brud’n lov å leda sin kamrat till, ja sin dansande kavaljer till bordet där glasena stog fyllda me’brännvin. Och så naturli’t hon skulle ha tolvskillingen å han skulle ha supen. Då var de’fråga’om en annan dans. – De’var de’hela de’.

Tolvskillingspolska Lyssna på hej">

Tolvskillingspolska

Referenser

1. ↑ DAUM Bd 6:1-2