Skellefteå, stationshus

Från WiGo

Stationshuset i Skellefteå tillkomsttid: 1911

Kort historik

Även i Skellefteå önskade man en anslutning till stambanan. Man hade erfarenheter från konflikter i Umeå när denna stad hade önskemål om järnväg och ställde här krav från staten på att staden skulle bekosta en hamn. Hamnen anlades vid Kallholmen, nuvarande Skelleftehamn. Järnvägen fick stor betydelse för bygdens utveckling. I början var förutsättningarna inte så stora och trafiken inte så stor. Det var först när malmfyndigheter i Boliden gjordes som trafiken tog fart. År 1924 upptäcktes guldhaltig malm och man beslutade på 1920-talet att ett smältverk skulle anläggas i Skelleftehamn. Här blev en explosionsartad utveckling för järnvägen. Senare byggdes en bana mellan Boliden och Slind, som anslöt till Skelleftebanan, "malmbanan", för att underlätta malmtransporterna och man anlade också en bana mellan Skelleftehamn och Rönnskär. Här växte både gods- och persontrafiken. Persontrafiken ökade i och med malmindustrins tillväxt och var som störst på 40-talet. Den minskade senare och lades ned år 1990. Skellefteå är idag en av de största städerna i Sverige som saknar persontrafik.

Exteriör

Stationshuset som byggdes år 1911 var ett trähus. Av de hus som finns efter banan Bastuträsk-Skellefteå-Skelleftehamn är stationerna i Skellefteå och Skelleftehamn av större modell. De var gjorda efter samma ritning. Stationshuset i Skellefteå byggdes senare om och efter år 1932 syns förändringar. Den nuvarande stationen är en rektangulär byggnad i putsad sten. Här finns stark inspiration från det klassiska men även drag av nationalromantik.

Detaljer

Stationen är idag ett hus i två- och enhalv våning. Här syns drag av det klassiska, t.ex. i pelare på gavlarna som var typiska för 20-talet. Man kan se vissa drag av det nationalromantiska, bl.a. i små fönster. Fasaden är slätputsad, vilket ger en känsla av funktionalismen. På ena långsidan har huset två trapptorn, på andra långsidan två frontespiser.