Skelleftehamn, stationshus

Från WiGo

Stationshuset i Skelleftehamn tillkomsttid: 1911-1912

Kort historik

Även i Skellefteå önskade man en anslutning till stambanan. Skelleftehamn finns på bibanan Bastuträsk-Skellefteå-Skelleftehamn som ansluter till stambanan. Man hade erfarenheter från konflikter i Umeå när denna stad hade önskemål om järnväg och ställde här krav på att staden skulle bekosta en hamn. Hamnen anlades vid Kallholmen, nuvarande Skelleftehamn. Järnvägen fick stor betydelse för bygdens utveckling. I början var förutsättningarna inte så stora och trafiken inte så stor. Det var först när malmfyndigheter i Boliden gjordes som trafiken tog fart. År 1924 upptäcktes guldhaltig malm och man beslutade på 1920-talet att ett smältverk skulle anläggas i Skelleftehamn. Här blev en explosionsartad utveckling för järnvägen. Senare byggdes en bana mellan Boliden och Slind, som anslöt till Skelleftebanan, "malmbanan", för att underlätta malmtransporterna och man anlade också en bana mellan Skelleftehamn och Rönnskär. Här växte både gods- och persontrafiken. Persontrafiken ökade i och med malmindustrins tillväxt och var som störst på 40-talet. Den minskade senare och lades ned år 1990.

Exteriör

Stationshuset byggdes år 1911-1912 och var ett trähus. Av de hus som finns efter banan Bastuträsk-Skellefteå-Skelleftehamn är stationerna i Skellefteå och Skelleftehamn av större modell. De var gjorda efter samma ritning. År 1935 gjordes ombyggnationer. Huset har starka drag av nationalromantik.

Detaljer

Stationen är ett stort trähus i två- och enhalv våning. Fasaden har liggande panel och stående panel på vindsvåning och frontespiser. Taket är brant och huset har två frontespiser samt ett skärmtak mot perrongen. På andra sidan finns en frontespis och ett trapptorn. Här syns detaljer som är fornnordiska, bl.a. träsnickerier och små fönster.