Stenåldersboplats, Tjikkiträsk

Från WiGo

När Rusfors kraftverk skulle byggas undersökte arkeologer resterna efter ett hus vid Stora Tjikkiträsk. Det visade sig att huset var minst 6 000 år gammalt. De som en gång byggde huset lade det i en sluttning på en udde i sjön. Här hade man god uppsikt över området och nära till vatten. Platsen var redan då använd sedan tidigare. Huset var avlångt, ungefär 7 meter långt och 3,5 meter brett.

Golvytan var nedgrävd i backen. Kring det ovala golvet fanns en stor vall. Det nedgrävda golvet var ett finurligt sätt att dra nytta av jordvärmen. Här bodde man förmodligen under vinterperioden. Hur husets väggar och tak har varit byggda vet vi inte riktigt men kanske var de gjorda av näver och torv, material som för länge sedan har försvunnit. I vallen, vid ingången till huset, fann arkeologerna stora mängder förhistoriskt skräp; till exempel kol, brända ben och kasserade redskap.

Även inne i huset fanns en hel del skräp, bland annat avslag från redskapstillverkning. I husets golvyta hittade man sju kokgropar. De har antagligen använts för att värma upp huset och till att laga mat i. Alla har inte varit i bruk samtidigt. Utanför vallen fanns sex kokgropar. En var större än de andra och full av brända ben och kol. Daterat kol från gropen var 8 780 år gammal, alltså mer än 2 000 år äldre än huset. Även trasiga föremål kan berätta om de människor som tillverkade och använde dem.

Förutom alla avslag – 4 500 stycken som togs tillvara – fann man bland annat 300 skrapor. De har använts till att bearbeta skinn och andra material som trä och horn. I resterna efter huset fann arkeologerna inte mindre än fem skaft till skifferknivar med djurhuvudformade ändar. Två av dem var fint skulpterade och mycket naturtrogna. Den ena föreställer en älg, den andra en svan. Vid undersökningen togs 10 kilo ben tillvara. Nästan alla var älgben, men där fanns också några bäverben, ett fiskben och ett sälben.