Vittror

Från WiGo

Underjordiska väsen i norrländsk folktro. Vittror är detsamma som de sydsvenska "vättarna". Vittrorna är särskilt förknippade med fäbodkulturen: de håller  boskap, och flyttar in i fäbodarna när människorna återvänder till sina hemgårdar på sensommaren.

Många är det som har hört vitterkornas skällor klövar när de drar fram genom skogen utan att synas.

Vittra är det vanligaste väsendet i norrländsk folktro och hon förekommer i Västerbotten, Jämtland, Ångermanland. Hälsingland och de södra delarna av Lappland och Norrbotten, men även i Norge och Finland. Samma sorts väsen benämns i övriga delar av Norrland bl.a. landrå, sajva, småruska och haltija.

Alla dessa väsen ingår i en allmäneuropeisk föreställning om ett folk, ofta benämnt de underjordiska, som lever parallellt med människorna. De kan ses som en idealnorm för mänskligt beteende och ingriper med såväl varsel och hjälp som straff när någon bryter mot de sociala normerna. Vittra lever familjevis, och i likhet med människorna här i norr, av boskapsskötsel och jordbruk. Det finns också vittra som livnär sig på renskötsel.

Ofta ser man dock enbart en vittra i taget, och då ofta en kvinna. Utseendet och storleken varierar mellan olika områden. Många gånger är de rödklädda, men ibland finns även vitklädda vittror beskrivna. De beskrivs ofta som lika stora som människor, men allt från 20 cm och uppåt förekommer. De onormalt långa finns framförallt längs västerbottenskusten.

Man har haft stor respekt för vittra. De sköter sin gård, jordbruk och boskap, de arbetar flitigt med slåtter, fiske och buföring och har en stor arbetsförmåga, är redbara och har ofta stora rikedomar.

Av de många berättelser som finns kring vittra finns en rad vandringssägner, som berättas över stora delar av världen. En av dessa berättar om att man var tvungen att flytta sin ladugård om man byggt den över vittras boningar, en annan berättar om hur en mänsklig kvinna hjälper en vitterkvinna vid förlossning och får rika gåvor som tack.

Externa länkar

Från Manjaur i Vindelns kommun finns många berättelser om Vittra och Baran. Hilding Eklund författade bland annat en bok om vittra, "Vittra vid Manjaur".